Provrumsångest
-”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som fläskigast på handtagen är”
-”Det är du, Kikki junior”
Ja, jag lär va en bra kanditat iaf! Tog en titt i min garderob imorse och det va en sorglig syn, vilket fick till följd att jag begav mig till den stora staden på jakt efter lite nya kläder, inget märkvärdigt, bara något skapligt snyggt, utan deofläckar och med färgen kvar. Allt var frid och fröjd ända tills det va dags för den ökända provningen! Har de konstruerat provrummen så att man ska känna sig extra fet och ful? Och svettig! För det är ju alltid 800 grader i vartenda jäkla provrum! Och är det verkligen nödvändigt att speglarna sitter så att man ser sig själv i alla vinklar, här har man gått o tyckt att framsidan varit rätt schysst o så får man se baksidan….hua! Och sen när man väl pressat på sig ett plagg i storlek M fast man redan innan visste att det kommer krävas storlek L, så får man höra nån ett provrum bort: ”Visst är den väl för stor? Kan du hämta en likadan fast i XS?” Då är det inte långt till gråten…. Med stukat självförtroende och en klump i halsen lämnade jag provrummet och butiken utan att köpa nånting. Funderade på att åka hem, men skam den som ger sig, till slut fick jag med mig en futtig tröja, som jag inte ens provade…..Bara att hålla tummarna (och andan) att den passar…