Löpningsfantom(as)
augusti 3rd, 2012
Talade med vår far om löpning igår. Är vi adopterade?? Jag drog igång den vanliga gnöllåten om att det är aptråkigt och dunderjobbigt med löpning och att det kan väl inte finnas en människa i världen som tycker det är kul. Far å sin sida körde gamla vanliga visan om vilken löpningsfantom han en gång var och va kul det är att springa och pressa sig själv ”tills det svartnar för ögonen”….Det är tydligen jättekul att nästan svimma bara för att va två hundradelar snabbare än gången före, och inte bara det, han hade visst en bok som han skrev upp alla tider i…..Jag börjar undra alltså, har den där fanatiska löpningsgenen hoppat en generation? Ersattes den av en chipsätargen?
Sprang han så här fort, farsan?